Beatrices

©Beatrice Schenström

©Beatrice Schenström

©Beatrice Schenström

Jag måste bara säga att jag älskar min klass! Så jävla sköna.
När klockan ringer 06.37 så vill man bara sova vidare och pallar inte gå upp för att fixa sig och sen dra till skolan. Men när man tänker på att få komma till en helskön klass så blir man så jädra glad. All kärlek till den klassen

Nu är det lite mer än 2 år sen jag flyttade up till Dalarna. Och det är jag glad över. Vem vet vad som hade hänt med mig om jag bodde kvar i Stockholm. Men jag ska inte ljuga, allt har inte varit en dans på en ros. Ibland undra jag vad fan jag tänkte på som ville flytta upp till ett ställe där nästan mer än hälften inte tycker om stockholmare så mycket.
Under hösten var jag väldigt deprimerad och ville knappt vara hemma. Men allt löste sig fast jag känner att jag hamnar i dåliga mönster fortfarande, är otroligt glad att jag har vänner som jag kan snacka med (och en otrolig bra psykolog) för ibland kan man inte prata med ens föräldrar.
Så kärlek till mina fina vänner <3

Jag sitter och läser runt på nätet om olika högskolor. Jag har bestämt mig för att bli psykolog. Jag vill hjälpa andra tjejer/killar att bli friska och fria från ätstörningar. Så jag har kollat runt och utbildningen kommer ta ca 5 år (my gosh!) så då har jag något att se fram emot!

Just nu går jag tredje året på gymnasiet kommer ta studenten och hela paketet meeeen jag kommer gå ett fjärde år för att jag missade kanske mycket i ettan och början ni tvåan efter som jag blev inlagd. Ibörjan accepterade jag det inte. Ville inte vara sämre än alla andra av mina vänner. Men en kväll i maj förra året låg jag i sängen och tänkte på vad jag egentligen hade å förlora. Det kommer bara vara ett år och jag vill ha ett gymnasiebetyg och så vill jag plugga vidare. Visst kommer det kännas lite konstigt när jag kommer till skolan varje dag och inte har mina vänner där, men jag gör det här för att jag vill gå vidare i livet och inte kolla tillbaka om 10 år och ångra att jag inte tog chansen när jag väl fick den.

Ska bara säga att ni får ha en mysig kväll, så hörs vi imorgon. Då väntar det besök hos Synsam ;)

Hellu gått folk!
Här sitter jag fortfarande sjuk och väntar på bättre tider. I köket så står min styvmamma och lagar en gooood soppa, för det är inte bara jag som är sjuk utan mina syskon också. Haha det brukar oftas vara så att om en blir sjjuk så blir alla det efter 1-2 dagar.
I alla fall så drar jag ner till Stockholm på söndag för att träffa min morfar som har opererat sig.

Jag ska berätta lite hur det är att gå i skola här i dalarna. Jag går i en stor skola med ca 1200 elever. Här har de alla program du kan tänka dig. Alla är snälla och trevliga nära till centrum. MEN det är en sak som jag blir jävligt sur över och det är att näsan alla är emot stockholmare, snacka om jag får "skit", dom går inte emot just mig men dom håller hela tiden på att säga att människor från stockholm är dryga att vi tror att vi är bättre än dom och massor av annat. Och en sak till jag reagera på var att alla kommuner är emot varandra. Ett exempel: älvdalen och idre tål inte varandra (även om idre tillhör älvdalenskommun), och jag fattar inte varför för så är det inte i stockholm.
Aja ska dra nu, kanske kommer upp en bild senare

Nu har jag skapat en ny kategori den heter Bilder. Här kommer jag lägga upp bilder som jag har tagit.
Så här får ni den första bilden!

Min fina syster!

Jag är sjuk, hatar att vara sjuk för man orkar inte med någonting. Bara man går upp i trappen känns det som om man har sprungit 100 mil, det är inte okej. Jag fick avboka min körlektion idag för annars så skulle nån ha blivit skadad och det vill vi ju inte.
Så jag ska försöka bli frisk och leta upp Åskar för lite mys.
Vi hörs senare <3

Jag är nog tillbaka. Den här bloggen har varit med mig länge och det har känns skönt att skriva av sig när man kännt sig arg, ledsen, glad m.m. Så jag vill försätta. När jag går tillbaka i arkivet och ser hur jag mådde för ett par år sen så får jag ångest, när jag läser ett inlägg så ser jag mig själv när jag satt i mitt rum i stockholm och grät för att mamma hade tagi ut träningscykeln eller när jag var upp hela natten och sen gick till skolan. Jag har kommit långt i, men än är jag inte frisk. Jag är under behandling på MHE-kliniken. Om ni undrar något så kan ni bara fråga.

Men jag ska nog fixa om lite här i bloggen, in på nya tag :)

Nu är min nya hemsida upp. www.brunettbea.se